I början av oktober åkte Olle Rosenqvist  till Indien för att träffa sin vän Dawa. Resan varade i tio dagar från den 4 till den 14 oktober.

– Huvudsyftet med att jag for, var att jag visste om Dawas situation, att han hade det väldigt svårt och att han haft det svårt i ett år, säger Olle.

Dawa är Missionsförbundet i Finlands samarbetspartner och är ett bekant ansikte för många i församlingen i Kvevlax, som han också har besökt.

– Han är den mest kända kristna ledaren i Bhutan och en av de mest kända kristna ledarna i Himalajas, säger Olle. Han predikar på elva bergsspråk.

Dawa är tibetan, även om han är född i Daramsala i Indien där Dalai Lamas residens numera ligger. När Dalai Lama flydde undan kineserna från Tibet 1959 var Dawas föräldrar med i flykten. Dawa har växt upp i närheten av Dalai Lama och även ingått i hans privata armé som säkerhetsvakt. Där fanns en kristen man som förde Dawa till tro. Detta ledde så småningom till att familjen flyttade till Bhutan, eftersom det var förknippat med livsfara att vara kristen i kretsen kring Dalai Lama. I Bhutan bildade Dawa så småningom en egen familj. Han och hans fru har två söner.

Strax före jul i fjol blev han utkastad ur Bhutan, som är ett buddistiskt land. Han hade länge haft polisens ögon på sig och så småningom hamnat på deras svarta lista över landsförrädare, vilket man anses vara om man omvänder bhutaneser från buddismen. Dawa hade inte gjort någon större hemlighet av sin tro och sitt uppdrag. För att gillra en fälla för honom hade polisen skickat en person som spelat en gråtande trashank till Dawa. ”Trashanken” hade bett om pengar och att Dawa skulle be med honom till frälsning, vilket han hade gjort, ovetande om att polisen väntade i närheten på att slå till.

– Familjen måste lämna Bhutan med endast kläderna de hade på kroppen. Dawa hade haft pengar att muta polisen med, annars hade ett långt fängelsestraff väntat honom, säger Olle.

Dawa tog sin familj i bilen och flydde till Indien. Sedan dess har de bott i slummen i Siliguri. De är så kallade statslösa, som saknar de rättigheter som indiska medborgare har. Alla viktiga papper och passen fick de lämna efter sig i sitt hus i Bhutan. Hans fru har inte rätt att jobba i Indien och barnen har varken tillgång till statlig skola eller sjukvård. Därför är familjen tvungen att anlita privat skola och sjukvård, vilket är dyrt, särskilt då inkomsterna är små.

Olle vill att människor här ska förstå att det var en stor sak att kunna förmedla penninggåvan åt Dawa och hans familj. Nu kan de också flytta bort från slummen.

- Hemma har de inte ens haft lås på dörren. När de har varit borta har de blivit bestulna flera gånger. De hade fått med sig mobilen och den bärbara datorn från Bhutan, eftersom de sakerna redan fanns i bilen när de flydde, men det stals i Siliguri, berättar Olle.

Dessutom blev han i flykten av med tio års översättnings-arbete som var lagrat på CD:n. Främst för att hjälpa kristna ledare hade han översatt kristen litteratur från engelska till dzongkha, språket som talas i Bhutan.

- Han är pionjär på området. Visserligen är det inte ett lika stort arbete att översätta litteraturen en gång till, det finns ju i hans huvud. Men man behöver förstå omfattningen av hans sorg, säger Olle.

– Man kände sig som jultomten när man kunde komma dit och ge dem en sån fin gåva. Det betyder att de kan börja ett nytt liv.

Karin Dahlström